Separationer är sällan enkla. Innefattar de en vårdnadstvist blir det genast ännu svårare. Frågan som ställs är om det ska vara delad eller ensam vårdnad.
Det hade varit på gång länge men ingen av dem hade velat ta det första steget. Ibland tar kärleken bara slut och man stannar kvar för att det är enkelt. Det var precis det som hände Anna och Rikard. Åtminstone till att börja med. Tyvärr gjorde de inget förrän den ena till sist träffade en ny partner.
Det var något som ingen hade tänkt sig skulle hända men när det var ett faktum kändes det märkligt att tanken på möjlighet inte funnits. Nu hade Anna träffat Erik och gjort så under en längre tid. Rikard var sårad över det svek som han tyckte att han blivit utsatt för. Han var arg, upprörd och ville hämnas.
En oundviklig vårdnadstvist
Hade någon sagt månader innan att Rikard skulle reagera som han gjorde hade han slagit det ifrån sig. Barnen skulle alltid sättas i första rummet. Men nu kunde han inte se klart och i ilska kontaktade han en advokat för att försöka få ensam vårdnad om parets två barn, Emma 8 år och Anton 5 år.
Anna var chockad över hans agerande men kunde inget annat göra än att själv skaffa en advokat. Hon kunde inte riskera att det skulle sluta till Rikards fördel och att hon skulle förlora sina barn. Något som hon egentligen inte trodde var möjligt men vem visste vad Rikard skulle hitta på. Han var sårad och hon förstod honom trots allt.
Vårdnadstvist drogs ända till slutet
Det stod klart redan från början att Rikard inte skulle ge sig utan kamp. Han skulle göra allt som stod i hans makt för att få ha barnen på heltid. Han visste att han aldrig kunde hindra Anna från att ha besöksrätt till barnen, men han kunde se till så att hon inte fick rätten att bestämma över vad som hände i deras liv.
Anna var tacksam över sin advokat som var ett stort stöd ända från början. Denne hade lett henne genom hela processen och förklarat vad de behövde göra för att säkerställa att Rikards önskemål inte gick igenom. Se till att de hade svar på alla anklagelser så att Anna kom i bra dager. Hon var en bra förälder och det visste de att Rikard egentligen höll med om.
Ilskan lade sig under senare delen av vårdnadstvist
Rikard hade begärt ensam vårdnad om båda barnen och hade till en början inte för avsikt att ändra sin åsikt. Han hade ingen avsikt att låta Anna ta barnen. Inte ens delad vårdnad var något han kunde tänka sig. Trots att Anna hade försökt prata med honom och advokaterna hade medlat i diskussionen mellan dem.
På grund av flera orsaker drog vårdnadstvisten ut på tiden och det var jobbigt för alla parter. Men som ofta kan tid göra stor skillnad. Rikard fick tid att i lugn och ro tänka till. Vårdnadstvisten gick till rättegång men där, i sista sekund, ändrade sig Rikard och gick med på gemensam vårdnad. Han hade sett barnen och hur de mådde och insett vilket misstag han höll på att begå.